Författaren Jan Fridegård bodde en tid invid kyrkan i Vallentuna. Han skrev då romanen "Torntuppen", en fantasirik men inte särskilt trovärdig berättelse om livet efter detta.

Flödet mellan Storsjön och Lillsjön är en liten å eller möjligen ett större dike som rinner strax innan Lindholmens gård. Förr, när sjöarna var betydligt större fanns även ett utlopp strax före, vilket gjorde att kullen där slottet låg på var en liten ö.

Orkesta kyrkogård rymmer bland annat en stillsam minneslund. Dit går jag emellanåt för att besöka min mycket saknade Anna‑Karin, som gick bort år 2020.

Klockan som tidigare satt på ett hus i närheten av Lindholmens gård är numera borta. Jag trodde länge att huset varit en gammal skola, men har senare fått veta att klockan användes för att kalla in arbetarna på gården, till exempel vid lunch. På den tiden var det ju inte många som hade en armbandsklocka.

När jag började i filmbranschen körde jag ofta land och rike runt i en sådan här grön buss. Det gällde att hålla in benen om man var på väg att krocka. Här har jag låtit fantasin ta ut svängarna om hur det kunde ha gått för bussen.

Om man målar så måste man ju ge sig på åtminstone ett stilleben.

En brygga vid Storsjön. Micke (Johansson) har byggt en ny och mycket stadigare vid sidan om men det är kul att den gamla får vara kvar.

Össeby kyrkoruin ligger som ett minne från en tid då socknen ännu levde här. Kyrkan byggdes på 1200‑talet och övergavs när församlingen flyttades till Garn. Efter en brand på 1800‑talet återstod bara murarna. I dag används ruinen för gudstjänster och konserter.

Tre gamla bodar som en gång hörde till Lindholmens gård. Nu står de mest och lutar sig mot varandra och försöker hålla ihop, medan tiden gör sitt. Charmigt förfall när det är som bäst.

Lindholmens city "by night". När jag bodde i Lindholmen fanns där en ICA, två frisörer och en däcksfima. ICA finns ju kvar men bara en frisör och en antikbod vad jag vet. Det lär ju byggas mer där så det blir väl fler affärer där så småningom.

Vår sommarstuga i Salinge där vi tillbringade stora delar av somrarna när Anna-Karin levde.

Mitt första försök med akvarell.

Tuna torg. Om något händer i Vallentuna så är det oftast här.

Huset vi bodde i, på Vasavägen, i Lindholmen. Ägget är en skulptur som är gjord av Jan Nalivajko. Han levde sin sista tid i Lindholmen.

När Roslagsbanan började planeras på 1870‑talet var Roslagen ett område med dåliga vägar, långa avstånd och ett växande behov av att få ut trävaror, jordbruksprodukter och järn till Stockholm. Det fanns helt enkelt ingen snabb och pålitlig transportväg. Därför byggdes en smalspårig järnväg som var billigare att anlägga i det kuperade landskapet.

Ibland räcker det med att använda en färg.

Vän av ordning anser att detta inte är en akvarell. Du kan fråga Andreas varför jag gjort en del teckningar i blyerts.